STAFFERA stafe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[av t. staffieren, av mlt. stafferen (varav äv. d. staffere), biform till stofferen, stoffera (se STOFFERA). — Jfr STAFFAGE, sbst.1]
förse (ngn l. ngt) med lämplig utrustning l. lämpliga tillbehör, utrusta (ngn l. ngt); äv. följt av prep.-uttr. inlett av prep. med, betecknande det varmed ngn l. ngt utrustas; i sht i fråga om att förse ngt med prydande l. smyckande utrustning (smyckande detaljer på målning o. d.); äv. bildl.; numera nästan bl. (konstvet., i skildring av ä. förh.): förse (tavla, i sht landskapsmålning o. d.) med staffage (se STAFFAGE, sbst.1); jfr STOFFERA. The (dvs. stadens hövitsmän) skole .. när Byamän och Gäster upfordres i wappn, eller till munstringh, hafue åhoga och vpsynn, att huar och een .. kommer .. stafferader effter sitt embne, medh kläder och wappn. Lyberg GPprFalunDal. 1: 110 (i handl. fr. 1624). Skrancket eller afdelningen som skilljer altaret från Sacristien till höger är .. zirat, uprest och stafferad A(nn)o 1676 af Erborne och Vell-Fornemme unge Karll. Bæijer BeskrYstad 44 (1793). (A. v. Beckers) inhemska folklivsmålningar .. bestå huvudsakligen av stuginteriörer .., ofta stafferade med någon rörande figurgrupp. SvKulturb. 3—4: 106 (1930). (Predikstolen från Munka Ljungby har genomgått) tre målningsprocedurer. Den första ”stafferingen” skedde troligen ungefär samtidigt med uppsättningen i kyrkan. Då blevo samtliga beslagsornament förgyllda. Fornv. 1955, s. 248. — jfr UT-STAFFERA.
Ssg: STAFFER-BLOMMA. (†) växten Borago officinalis Lin. (använd ss. prydande sallad), gurkört; jfr stoffer-blomma. SPF 1859, s. 478. VerdS 139: 15 (1906). Anm. Möjl. är staff- i ovanstående två språkprov felaktigt för stoff-.
Avledn.: STAFFERARE, m. [fsv. stafferare, person som lagar kläder?; jfr t. staffierer, d. stafferer] (†) eg. om hantverkare som påsyr prydande detaljer på kläder; anträffat bl. om mössmakare. Möller 1: 212 (1745, 1755).
