STAGNANT staŋnan4t, äv. stag-, adj. -are.
Etymologi
[jfr eng. stagnant, fr. stagnant, av lat. stagnans (gen. -antis), p. pr. av stagnare, stå stilla, stagnera (se STAGNERA)]
(i sht i fackspr.) stillastående, icke stadd i utveckling. Ekbohrn (1904). Många industriländer kan få en helt stagnant befolkningssituation i nästa generation. GHT 3/1 1973, s. 2.
