SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1986  
STAPULANT, m.
Etymologi
[sannol. latiniserande ombildning av ä. t. stabüler, tiggare, biform till stäbler, tiggare, till stab, stav (se STAV, sbst.2), l. av t. dial. stappler, kringströvande tiggare, till stapeln, stappla, gå omkring o. tigga (se STAPPLA, v.2)]
(†) om kringströvande tiggare. Der iag Eij förmår medh möda träla i Scholan in till min död moste gå een stapulant. VDAkt. 1694, nr 1084.
Spoiler title
Spoiler content