STARIK sta4rik, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. STARIKA, f. l. r.; best. -an; pl. -or. Anm. Den hos Björkman(1889) ss. grundform anförda formen stariken torde bero på missförstånd.
Ordformer
(-ik 1894 osv. -ika 1871—1885)
Etymologi
[jfr fr. starique; av ry. starík, gubbe (till stáryj, gammal (jfr STARJETS); fågeln har gråsprängda tinningar)]
zool. (den i norra Sibirien o. Berings hav förekommande) vadarfågeln Synthliboramphus antiquus Gmelin; äv. om fågeln Cyclorrhyncus psittacula Pallas, papegojalka. Holmgren Fogl. 1030(1871). DjurVärld 9: 566(1961). Därs. (om papegojalka, betecknat ss. ”felaktigt”).
