SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1986  
STAROVJER starovje4r, äv. -jä4r l. med mer l. mindre genuint ry. uttal, l. STAROVJÄR starovjä4r l. med mer l. mindre genuint ry. uttal, m.//(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-er 1929. -är 1922)
Etymologi
[jfr t. starowery, fr. starovière; av ry. starovjer, av staryj, gammal (se STAROST), o. vera, tro, motsv. feng. wær, fht. wāra, mlt. wāre, alla: fördrag o. d. (nära besläktat med lat. vērus, sann). — Jfr STAROVJERTS]
kyrkohist. = STAROVJERTS. Alldeles oavsett gravskickets ursprung och ålder, synes dess nuvarande utbredningsområde i nordöstra Ryssland sammanfalla med utbredningsområdet för de s. k. starovjärerna i samma trakter. Rig 1922, s. 173. Lapparna öster om Patsjokigränsen voro .. till för en eller två generationer sedan övervägande starovjerer och höllo .. de lutherska lapparna för ett besmittande umgänge. Fennia XLIX. 4: 61 (1929).
Spoiler title
Spoiler content