SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1986  
STASSA stas3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(stads- (-dz-) 1715—1852. stass- (-sz-) c. 1755 osv.)
Etymologi
[sv. dial. stassa; jfr d. stadse, nor. stase; avledn. av STASS, sbst.]
(vard.)
1) motsv. STASS, sbst. 1: uppträda med stor ståt l. prakt, ståta l. pråla o. d.; i sht motsv. STASS, sbst. 1 a: bära l. uppträda i ståtliga l. praktfulla l. eleganta kläder l. kläda sig ståtligt l. fint o. d. (äv. i uttr. stassa med l. i ngt, ståta l. stoltsera med l. i ngt); äv.: uppträda l. röra sig l. gå omkring i fina kläder (l. stolt l. förnämt), stoltsera; äv. refl.: klä sig fint l. i högtidskläder o. d.; äv. i p. pf.: klädd i fina kläder l. ”uppsträckt” (i ngt). Särdeles stadza Qwinfolken (bland samerna) med en ansenlig hoop Sölfwer, knappar och Spännen utföre hela bröstet. Norrl. 10: 40 (i handl. fr. 1715). Stadsa, Stassa .. (dvs.) Hålla el. föra stor ståt, bruka prakt. Schultze Ordb. 4912 (c. 1755; från Västergötl. o. Smål.). Det (har) städse legat i Nordbons lynne att ”stadsa”, för att nyttja ett allmogens uttryck. Holmberg Nordb. 256 (1852). En fåfäng och inte vidare klyftig höna var ute och stassade med sina nykläckta små. Grebst 1År 148 (1912). Va, skall jag stassa mig som till kyrkan, när jag går i arbete? Wester Reymont Bönd. 4: 146 (1924). Han .. stassade i svart rock, något lång i ärmarna. Nilsson BombiNick 214 (1946). Han var .. stassad .. i skogstjänstens kläder. Ahlin GillGång 209 (1958). särsk. (numera föga br.) i utvidgad anv.
a) om fina kläder: pråla (se d. o. I 2). Säfström FlickSöder 16 (1849).
b) i p. pr., om ngt sakligt: som kännetecknas av prål l. ståt o. d. Ett jäktande svass, ett stassande jäkt och larm och rackande fläng (i salen). Högberg Vred. 1: 57 (1906).
c) om person: (gå omkring o.) pyssla l. syssla l. ”dona” l. stöka. (Hon) kom .. att möta Lövåsans blick litet för ofta, där hon stassade i köket. Oliv Röst. 12 (1929).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. STASS, sbst. 3: bege sig (till en plats) med ”stass”. När villkoren voro gifna ock antagna af bådas föräldrar, firades trolofningen med ett gille i brudens hem. Dit ”stassade” fästmannen med ett större manligt följe, de flästa till häst. Landsm. VIII. 2: 37 (1891; från Skåne). Fatab. 1908, s. 212.
Särsk. förb. (till 1; vard.): STASSA UPP10 4, äv. OPP4. kläda upp (ngn) i fina l. eleganta kläder; särsk. refl., i uttr. stassa upp sig. Wahlenberg SkymtAns. 152 (1902). Borgåbl. 1977, nr 241, s. 5 (refl.). —
STASSA ÅSTAD10 04. (i fina l. eleganta kläder o.) med stolt l. förnäm hållning o. gång bege sig åstad (till en plats o. d.), ”segla åstad”. Hennes nåd .. stassade åstad in till supén. Hedenstierna FruW 67 (1890).
Spoiler title
Spoiler content