STATIST, sbst.1, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom ä. d. statist av t. statist, motsv. ä. eng. statist, ä. fr. statiste, span. o. port. estadista; sannol. av it. statista, till stato, tillstånd, stat m. m., av lat. status, ställning, status (se STATUS); i de germ. spr. är bet. sannol. delvis påverkad av STAT, sbst.3 — Jfr STATISTIK, STATISTIKER, STATISTISK]
(†) person som (ss. yrke) ägnar sig åt politik l. statens angelägenheter, politiker l. statsman; äv. med bibet. av slughet l. listighet l. falskhet (äv. i utvidgad anv., om spion); äv. med nedsättande innebörd: politikus, politisk kannstöpare o. d.; äv.: person som är kunnig i l. ägnar sig åt l. skriver om statsvetenskap l. politiska l. statsrättsliga frågor o. d., statslärd l. politisk skribent o. d.; äv.: statistiker. (Antagonistens baktalande inlaga), dhen han såsom en ignorant uthi .. (juridiska termer), och en arm Statist nämbner Replicam (dvs. replik). VDAkt. 1678, nr 330. Isogæus Segersk. 221 (c. 1700; om spion). Den stora Statisten i Frankerijke, Cardinalen Richeliu. Dryselius KyrckiohNT 688 (1708). (I ruinerna av en stad kan på nytt) upwäxa en florerande Commerce .. hwar af åtskillige tiders conjuncturer icke allenast gifwit mångfaldiga exempel, utan ock månge lärde Statister största upmärksamhet förorsakat. Cederbourg BeskrGbg 183 (1739). Än Räfwen är statist och kan intriguer spela. Browallius Holbg 18 (1744). H. G(ebauer) är Justit. Råd och första Juris Prof. i Göttingen, en af Tysklands största Häfdateknare och Statister. SvMerc. V. 4: III (1760). Statist .. (dvs.) Författare el. en som är hemma i statskunskapen. Weste FörslSAOB (c. 1817). Järta 2: 312 (1824; om statistiker). Westee (1842).
Ssg (†): STATIST-GREPP. [av t. statistengriff] (finurligt l. listigt l. lömskt) sätt l. medel l. tillvägagångssätt använt av l. utmärkande för en politiker l. statsman; jfr grepp 2 b, c. Lind (1749).
Avledn.: STATISTERI, sbst.1, n. [av t. statisterei] (†) om (finurligt l. lömskt bedriven) politisk verksamhet. Lind (1749).
