SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1989  
STATOR sta4tor l. -ωr, sbst.2, r. l. m.; best. -n; pl. statorer statω4rer.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. stator; till lat. stare, stå (se STÅ, v., o. STATOR, sbst.1)]
1) tekn. om den stillastående delen i elektrisk motor l. generator; motsatt: rotor (se d. o. a). (I Westinghouses generator är rotorn) anbragt inuti den orörliga delen ”statorn”, som omsluter induktorn och innehåller elektromagneterna. Dahlander Elektr. Suppl. 195 (1900). Elfving Starkstr. 85 (1909; i asynkron motor). TT 1940, Elektr. s. 37 (i vattenturbindriven generator). Statorn (till växelströmsmotorn) har i huvudsak samma konstruktion som statorn i en växelströmsgenerator. Bergholm Fys. 3: 103 (1955).
2) (förr) om den fasta spolen (se SPOLE, sbst.3 4) i en variometer; motsatt: rotor (se d. o. b). Erix (1923). Radiolex. (1952).
3) tekn. i bils automatiska växellåda: mellan pumphjul o. turbin inkopplat hjul för omlänkning av vätskeflödet, statorhjul, ledskovelhjul. AlltBil. 83 (1976).
Ssgr (tekn. o. el.-tekn.): (1) STATOR-BLECK. bleck (se bleck, sbst.3 2) i l. för stator. SvInköpsreg. 1937, s. 244. —
(1, 2) -FÄLT. elektriskt fält (se d. o. 9) i stator. Elfving Starkstr. 86 (1909). —
(3) -HJUL. = stator 3. Motorför. 1955, nr 2, s. 11. —
(1) -HUS. statorstomme. SEN R 8105: 9 (1956). —
(1) -KÄRNA. kärna (se kärna, sbst.1 2 g ε) i l. för stator. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 191. —
(1, 2) -LINDNING. konkret: lindning (se linda, v. 1 c) i l. för stator. 2NF 7: 248 (1907). —
(1) -STOMME. stomme i l. för stator; jfr -hus. VaruhbTulltaxa 2: 600 (1932). —
(1, 2) -STRÖM. elektrisk ström för åstadkommande av statorfält. Karleboser. (1948).
Spoiler title
Spoiler content