publicerad: 1913
BLECK bläk4, i sht i Sveal. o. Norrl. stundom blek4, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(bleck Jes. 41: 7 (Bib. 1541: bleckskiffuonar) osv. blek Schroderus Osiander 2: 359 (1635: Blekskifwan), C. R. Berch Præs. i VetA 1753, s. 21 (: Blekmynt) m. fl. bläck G. I:s reg. 16: 573 (1544), Nyblom Minnen 1: 159 (1904: bläckstakar) m. fl. bläk Uggla Herald. 12 (1746), Lagerbring 1 Hist. 1: 364 (1769: Bläkmynt) m. fl. blick Spegel Gl. 402 (1712))
Etymologi
[fsv. bläk, liksom ä. d. blek, blik, d. blik, af mnt. bleck, blik, motsv. mnl. blic, blec, holl. blik, t. blech. Ordet betyder urspr. ”det blänkande” o. är etymologiskt samma ord som BLEK, sbst.1; jfr för öfr. Tamm, Falk o. Torp]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] gm smidning under hammare l., numera vanl., gm valsning framställd (tunn) plåt l. platta af metall. — jfr ALUMINIUM-, ARGENTAN-, BLY-, BRILJANT-, DUBBEL-, FAT-, FODER-, FÖNSTER-, FÖRHYDNINGS-, GLANS-, GULD-, HVIT-, HÅL-, JÄRN-, KNAPPFORMS-, KOMPOSITIONS-, KOPPAR-, LÅS-, METALL-, MÄSSINGS-, NYSILFVER-, PALLADIUM-, PLATINA-, PLÅT-, PLÄTER-, PONTON-, RÅ-, SILFVER-, SKEPPS-, SLANT-, STÅL-, STÖRT-, SVART-, TAK-, TALLRIKS-, TENN-, TOMBAKS-, ZINK-BLECK m. fl.
a) ss. ämnesnamn. Thet tunne bläck, szom Bältere (dvs. gördelmakare) bruke pläge. G. I:s reg. 16: 573 (1544). Thett bläckett, som öfwer bleef aff taakkopparen senast. Bidr. t. Åbo hist. I. 11—12: 7 (1654). Små Formor aff Bleck. Salé Kocken 132 (1664); jfr α. De (vapen-)sköldarne som för branden hängde i Upsala Domkyrkia, voro af trä, öfverdragna med läder. Annorstädes finnas de af bläk. Uggla Herald. 12 (1746). Våra fulltonigaste namn skola för eftervärlden ljuda som af bleck. O. Hansson i SvD 1897, nr 283, s. 1. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (tunn) järnplåt, särsk. om sådan som är öfverdragen med annan metall, i sht tenn (jfr β). Sjl utaf blick eller meszing. Spegel Gl. 402 (1712).
β) i förb. hvitt bleck, förtent järnplåt, hvitbleck. Så myckett hwitt bleck till alle Ätternes Wapn att måla vpå. RARP 1: 139 (1631). 1 Fat hwitt bleck. Stiernman Com. 4: 704 (1687).
b) (tunn, i allm. fyrkantig) metallplåt af vissa dimensioner. På Städet smijder (smeden) .. järnet, klappar thet tunt, och breder thet vth vthi Bleck och plåtar. Schroderus Comenius 531 (1639). Ty finner man oftast, när skatter hittats i jorden, många små Silfverbitar af tenar, utsmidde bläck, och hopsmälte korn. C. R. Berch Præs. i VetA 1753, s. 8. Emellan plåtar och bleck, är ingen annan skilnad, än uti storleken och tyngden. Rinman Jernförädl. 120 (1772). Plåten var så stor, att deraf erhöllos 2:ne bleck. Jernk. annal. 1838, s. 231. Guldets stora tänjbarhet tillåter .. dess utsträckning i de tunnaste bleck. A. Sjögren Min. 75 (1865, 1874). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (tunn) järnplåt, särsk. om sådan som är öfverdragen med annan metall, i sht tenn. Bleck kallas de tunnaste Järnplåtar, hvilka sedermera förtennas. Rinman 1: 216 (1788). För att förekomma jernplåtars snara rostning, plägar man öfverdraga dem med andra metaller, som ej så lätt oxideras; de kallas då vanligen ”Bleck”. Rothstein Byggn. 171 (1856, 1875).
β) (mindre br.) i förb. svart bleck, oförtent järnplåt, svartbleck. Jag (har) .. funnit, at et sådan(t) valsverk .. kan .. nyttias til svarta bleckens planerande innan de läggas uti betan. Rinman Jernförädl. 130 (1772). Svarta Bleck, som funnits til Förtenning otjenlige. Rinman 1: 227 (1788).
γ) i utvidgad anv., om naturliga blad l. skifvor af metall. Vanligast träffas den (dvs. kopparen) .. i form af taggar, trådar, bleck och anflog. Erdmann Min. 181 (1853, 1860).
Anm. till 1. Bleck betecknar numera hufvudsakligen tunn metallplåt. Ss. beteckning för plattor af gröfre tjocklek l. mellantjocklek, särsk. af järn l. stål, uttränges det allt mera af ordet PLÅT. Förr kunde det däremot användas äfv. i sådana fall, då vi numera endast bruka ordet PLÅT; jfr BLECK-BRYGGA, -PONTON, -TAK 2.
2) för visst ändamål afpassadt o. tillformadt stycke af (tunn) metallplåt. Muskater reffna på ett litet Järn af små trinna Bleck giorda ther til. Kockeb. A 4 a (1650). Öfwersta Bläcket på (karbin-)Stocken måste sluta sig tätt intil Bajonette-Ringen och blifwer jemwäl af mäszing. Stadg. ang. landtmil. 4: 1574 (1717). Den hylsa hvari .. (veken) sättes, är delad på längden itu med ett tunnt bleck. Berzelius Kemi 3: 235 (1818). — jfr AFTRYCKAR(E)-, BULT-, FÖNSTER-, GNID-, HAMMAR-, KIL-, KNUT-, KRYP-, LÅS-, MUN-, MYNNINGS-, MÄRL-, NIT-, NOS-, REFLEXIONS-, REGEL-, SID(O)-, SKARF-, SKRUF-, SLUT-, SPÄNN-, STÖD-, STÖT-, SÄKERHETS-BLECK m. fl. — särsk.
a) sockerbag. bageriredskap bestående af en rund bleckskifva; tårtbleck, glasyrbleck. Vänd om .. (tårtan) emellan ett par bleck. Grafström Kond. 245 (1892). (Till sockerlösningen) röres 150 gr. på ett bleck i ugnen uppvärmd osockrad choklad. Därs. 38.
c) tekn. sidostycke på gevärslås, hvarpå låsets alla af stål förfärdigade delar äro fästa; låsbleck, sidobleck. Källström Jagt 90 (1850, 1861).
d) tekn. såll l. rissel vid bokverk. Vid Bokverken kallas det af Messing eller Ståltråd gjorde rissel, eller såll, som står i Bokkistan och hindrar at ej det Godset, hvilket är för groft, utrinner med vattnet, Bleck, Trådbleck, eller Sprundbleck. Rinman (1788). Jernk. annal. 1828, 1: 510. — jfr BOK-, SPRUND-, TRÅD-BLECK.
3) (föga br.) elliptiskt för BLECK-INSTRUMENT. Blåsa bleck. — särsk. koll., om samtliga bleckinstrument i en orkester. Det hela var klangligt sett af utmärkt värkan, särskilt var blecket imponerande. Upps. n. tidn. 1913, nr 5350, s. 4. Arbetet 1913, nr 92, s. 3.
Ssgr [de flesta med motsvarigheter i dan. o. t.] (i allm. till 1 a, numera oftast till 1 a α): BLECK-AFFALL3~02 l. ~20. affall vid klippning af bleckplåtar. Schulthess (1885). Björkman (1889). —
-BESLAGEN~020, p. adj. Centerwall Fr. Hellas 389 (1888). —
-BETA ~20. tekn. bad l. lut hvarmed järnbleck behandlas, för att de skola blifva mottagliga för förtenning. Åkerman Kem. techn. 2: 62 (1832). —
(3) -BLÅSARE~200. (föga br.) musikant som blåser mässingsinstrument. —
-BLÅSINSTRUMENT—0~102. jfr -INSTRUMENT. (Cerveny) öfvergaf den äldre trånga konstruktionen af alla bleckblåsinstrument. Uppf. b. 2: 527 (1873). Norlind Musiklex. 108 (1912). —
-BOTTEN~20.
2) järnplåt att steka l. grädda på. Warg 269 (1755). Tag en bläck-botten, lika stor med kakan, lägg derpå först en kaka och deruppå äple-mos. Dens. 485. —
-BRICKA~20.
-BRUK~2. (numera bl. om ä. förh.) anläggning för fabriksmässig tillverkning af järnbleck; jfr -FABRIK 1, -HAMMARE 2, -MAKERI, -PLÅTS-VERK, -SMEDJA, -SMIDE 3, -SMIDERI, -VALSVERK 2, -VERK. Linné (1734) hos Fries 2 Linné 1: 129. (Det 1664) utfärdade Privilegium .. för detta Garphytte Bleck-bruk, som .. då för tiden var det enda i Riket. Flintberg Borg. förm. 62 (1786). Sv:s R:s ständers bevilln. 1823, s. 51. —
-BRYGGA. (†) mil. flottbro af pontoner af järnplåt, pontonbro; jfr -PONTON. Fienden är .. tilbaka drefwen, effterlembnandes alla sine Instrumenter aff Stormstegar, Bläck- och Träbryggior. Rel. om belägr. f. Malmö 1677, s. 3. Möller (1807). —
-BÖSSA ~20.
1) (†) bleckburk. L. Paulinus Gothus Pest. 83 a (1623). Förwara .. (salfvan) uti en Bläckbyssa. I. Erici Colerus 2: 262 (c. 1645).
2) bleckkärl att samla penningar i, sparbössa af bleck. Gossar, som .. insamlade penningar .. (till festen), ifrigt skakande sina bleckbössor. Atterbom Minnen 451 (1818). Lundin N. Sthm 95 (1887; om spårvagnskonduktörs penningbössa). —
-DOSA~20. Förordn. t. d. smittos. sjukd:s förek. 1721, mom. 13. Bleck- eller silfverdosa at hafva Te uti. Serenius (1734; under Canister). En bläkdosa med det aldra starkaste snustobak. Linné Bref I. 2: 287 (1766). LAHT 1900, s. 320. —
-DRAKE~20. Til en ny bläckdrakes förfärdigande vid Domkyrkans Norra rännor .. är tilbehöret af bläck och til fernissande inköpt. Växiö domk. akt. 1800, nr 337. På sjelfva taket, just der vindflöjeln svänger sin bleck-drake i luften. K. Kullberg i Nordstjernan 1844, s. 127. —
-DUNK~2. (i Götal. o. Sveal., föga br.) flaska l. kruka l. kagge af järnbleck. Tekn. tidskr. 1899, Allm. s. 305. 1 bleckdunk tran. PT 1900, nr 195, s. 1. —
-EMBALLAGE~002. emballage af bleck. Fabrik för tillverkning af bleckemballage. Tekn. tidskr. 1895, Allm. s. 181. Katal. ö. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 209. —
-FABRIK~02.
1) (numera knappast br.) = -BRUK. Rinman 1: 227 (1788). Tennsorter ifrån Closters bleckfabrik. Jernk. annal. 1825, 1: 154.
-FAT ~2.
1) till 1 a: fat af bleck. Schultze Ordb. 1095 (c. 1755). Tag .. kiöttet utur servietten och lägg det på et bläckfat. Warg 81 (1755).
2) till 1 b: fat l. tunna hvari (ett visst antal) bleck, särsk. zinkbleck, inpackas o. försändes. Rinman Jernförädl. 127 (1772). Rinman 1: 226 (1788). —
-FISK~2. fisk af (glänsande) metallbleck afsedd till agn vid fiske. Små s. k. bleckfiskar .. ha varit de, som abborrar och gäddor helst nappat på. Schröder Fiske 27 (1900). —
-FLASKA~20. Sahlstedt (1773). Fernissa, i bleckflaska. SFS 1861, nr 15, s. 3. Hagdahl Kok. 966 (1879). —
-FORM~2, pl. -ar. bleckkärl af viss form i hvilket puddingar l. kakor o. d. formas o. gräddas l. kokas. Bidr. t. Åbo hist. I. 8: 209 (1637). Slå thet (dvs. degen till sockerkaka) sedan vp vti en form eller hvad tig behagar, doch är en Bleckform aldrabäst här til tienlig. Broocman Hush. 6: 36 (1736). Warg 573 (1755). Lundell (1893). —
-FORMIG~20. (Silfver) Träffas vanligast tråd-, hår- och bleckformigt, i dendriter, såsom anflog, insprängdt eller i korn. Erdmann Min. 182 (1853, 1860). —
-FÖRTENNING~020. Bleckförtenning af 100:de delar tenn, 10 delar bly och 5 delar messing. Rinman 2: 981 (1789). Jernk. annal. 1825, 1: 154. —
-GALLER~20. Bleckgaller, hvilka med fördel kunna användas såsom kastsiktar, stängsel och säkerhetsgaller, fotskrapor (m. m.). Patent nr 332 (1886). —
-HAMMARE~200. (förr)
1) brukshammare hvarmed järnplåtar utsmidas till behörig tunnhet. Bergv. 2: 305 (1744). Dalin (1850).
2) anläggning för tillverkning af smidt järnbleck; jfr -BRUK. Publ. handl. 5: 3487 (1752). Dalin (1850). —
-HYLSA~20. Glastermometern (levereras) infattad i en bleckhylsa. Lindberg Svagdr. Bih. s. 105 (1892). —
-HÄMTARE~200, r. l. m. PT 1900, nr 17 A, s. 1. (Stundom gick) en människa .. med en gnällande bleckhämtare i hand (öfver skogsbacken). E. V. Hülphers i Idun 1901, s. 141. —
-INSTRUMENT~002. blåsinstrument af metall; mässingsinstrument; jfr BLECK, sbst.1 3, -BLÅSINSTRUMENT. Lindgren Sv. hofkapellm. 98 (1882). Olika arter af bleckinstrument äro bl. a. horn, trumpet, kornett, basun, tuba, bombardon, helikon och saxhorn. NF 11: 710 (1887). —
-KANISTER~020. AB 1865, nr 99, s. 4. Wienerkalk .. levereras i bleckkanistrar. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 55. —
-KANT~2.
1) kant på bleck. På den förra (falsen) falsas först hvarje bleckkant för sig. Uppf. b. 6: 199 (1875).
2) uppstående bleckremsa. En bleckkant eller pappersremsa sättes utomkring, tårtan gräddas. Hagdahl Kok. 896 (1879). —
-KAPSEL~20. Nyblæus Pharm. 128 (1846). Kärl af glas, inneslutna i täta bleckkapslar. SFS 1876, nr 3, s. 9. Ahlberg Farm. tekn. 292 (1899). —
-KIS~2. (knappast br.) miner. En sort magnetkis som förekommer i Fahlu grufva, under namn af bläckkis. Jernk. annal. 1825, 1: 148. —
-KNALLE~20. (tillfällig bildning) kringvandrande försäljare af bleckvaror (eg. från Västergötl.). Bleck- och skålknallen är för längesedan öfverflyglad. A. Stenström i Nord. tidskr. 1884, s. 490. —
-KNAPP~2. Bleckknappar äro af två slag: massiva och ihåliga. Eneberg Karmarsch 2: 731 (1862). Björkman (1889). —
-KOPPAR. (†) kopparbleck, kopparplåt. RP 3: 182 (1633). Bleckkopparen, som togz till tor[n]spitzens betäckiande. Bidr. t. Åbo hist. I. 11—12: 82 (1691). Blad- Bläck- Båtn- eller Plåtkåppar .. klippes, glödgas och stämplas til större mynt, som vi kalla plåtar. Rothof Hush. 273 (1762). —
-KORG~2. Den gröna bleck-korgen (på kaffebordet) med nybakade gorån. Carlén Rosen 2: 282 (1842, 1869). —
-KRONA~20. ljuskrona af bleck. Runa 1847, s. 8 (i handskr. fr. 1683). Bleckcronor, stakar, liusastänger, blåszhållare, .. der uthi lius äro satta, som för helgonens ähra brinna skulle. Dijkman Ant. eccl. 98 (1703). —
-KUPA~20. (fordom) kapsel l. dosa omkring sigill. Med vax bestyrckes och beseglas uti Guld, Silfver, Trä eller bleck-kupor och bullor Stora Konungars Freds-fördrag och Förbund sins emellan. Triewald Bij 97 (1728). —
-KÄRLS-FABRIK—0~02. Aktiebolaget Kungsörs bleckkärlsfabrik (1895; boktitel). VL 1908, nr 153, s. 5. —
-LACKERARE~0200. AB 1865, nr 99, s. 4. Blecklackeraren sysselsätter sig hufvudsakligen med dekoreringen af husgerådssaker, såsom brickor, brödkorgar, te- och sockerdosor, eldskärmar o. s. v., hvilka strykas med färger och lacker. AHB 131: 93 (1887). —
-LUR~2. (Det) åligger .. (tornväktarna), att hvar fierdedels tima å alla sidor af Staden ropa genom Bläcklur, hvad klockan är. Brandordn. f. Gbg 1748, s. 53. —
-LYKTA~20. Lind (1749). En flicka (kom in) med .. en liten smal ljusbit i en gammal blecklyckta. Cederborgh UvT 1: 18 (1809). Dalin (1850). —
-LÅDA~20. P. Dubb i VetAH 1818, s. 38. Sedan nedpackas köttet (som skall konserveras) .. i blecklådor, som genast ihoplödas. Tekn. tidn. 1871, s. 230. —
-MAKARE. (†) bleckslagare. Ähn är nu icke (de beställda lamporna) ut bekompna emädan Bleckmakaren eij will them löösgifva för än honom herföre sine fyllest peningar i händer blifva erlagda. Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1894, s. 81 (cit. fr. c. 1649). Weise 1: 142 (1769). —
-MAKERI. (†) = -BRUK. Det .. vid Garphyttan i Nerike .. anlagde Bleckmakeri. Flintberg Borg. förm. 62 (1786). —
-MUGG~2. Larsen (1884). Häll i litet af den bruna drycken (dvs. kaffet) här i min bleckmugg. Quennerstedt Ind. sold. 55 (1887). —
-MYNT~2. (numera knappast br.) blott på ena sidan prägladt medeltidsmynt af silfverbleck, brakteat; jfr -PENNING. Dalin Hist. 1: 452 (1747). Gamla Bleck- eller bracteat-mynt. Lagerbring 1 Hist. 2: 713 (1773). Våra inhemska uräldsta mynt eller hålpenningar .. äro präglade allenast på en sida af tunnt silfverbleck, hvadan de också stundom heta Bleckmynt. J. H. Schröder i Iduna 7: 161 (1817). J. J. Nordström i VittAH 19: 197 (1849). —
-MÅTT~2.
1) (rundt) bleckkärl af viss storlek för mätning af (hufvudsakligen våta) varor. Orrelius Köpm.-lex. (1797). Tidn. f. lev. 1905, nr 15, s. 1.
2) form af bleck för uttagning af kakor ur utkaflad deg; jfr BRÖD-MÅTT. (Degen) Uttages med bleckmått i små kakor. Hagdahl Kok. 990 (1879). Langlet Husm. 525 (1884). —
-MÖNSTER~20. mönster af bleck; jfr -PATRON. I vanliga fall sker utritningen (af konturerna till det tillämnade bleckstycket) efter gifna bleckmönster (patroner). Uppf. b. 6: 198 (1875). —
-ORNAMENT~002. konst. beslagsornament. Bleckornamentet (på skänkskåpet fr. 1609), hvartill motivet hemtats från renässansens prydliga genombrutna låssmiden och beslag. G. Upmark i 1 Minn. fr. Nord. mus. II. 3: 7 (1881). L. Looström i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1898, 2: 24. —
-PATRON ~02. jfr -MÖNSTER. Sedan kommo bleckpatroner i bruk, hvilka inbesparade ritningen (vid tillskärning af handskar), i det man endast behöfde trycka på det mjuka skinnet för att göra konturerna synliga. Uppf. b. 6: 536 (1875). —
-PENNING~20. (numera knappast br.) = -MYNT. De ällsta Svenska mynt voro Bracteati eller tunna Bläck penningar, som allenast hade stämpel på en sida. Botin Hist. 1: 303 (1789). Dalin (1850). —
-PIP~2. Kalm Resa 1: 64 (1753). Bakelsesprits eller en liten påse med bleckpip. Hagdahl Kok. 906 (1879). —
-PIPA~20. litet bleckrör. Lind (1749; under heberlein). Jämnstora äpplen af god sort skalas, kärnhuset borttages med äpplejärn eller bleckpipa. Ekberg Hvad skola vi äta? 327 (1899). —
-PLÅT~2.
a) = BLECK, sbst.3 1 a (α). De tunnare plåtsorterna .. användas .. antingen i sitt ursprungliga tillstånd, såsom svart jernplåt, eller ock öfverdragna med en tunn hinna af tenn, då de blifva glänsande hvita och i dagligt tal kallas helt enkelt bleckplåt. Arb. bok 140 (1887). Jernk. annal. 1905, s. 552.
b) = BLECK, sbst.3 1 b. Tullordn. 1636, § 4. I en bleckslagarverkstad finnas både hvita bleckplåtar och svart jernplåt (m. m.). Arb. bok 138 (1887).
2) = BLECK, sbst.3 2. Alla, som vid Sprutlaget indelte äro, (skola) vid påkommande Eldsvåda, bära på bröstet en Bricka eller Bläckplåt, som utmärker Nummern af dess Spruta. Brandordn. f. Gbg 1748, s. 52. —
-PLÅTS-BESLAG—0~02. Bleckplåtsbeslag, med hvilka medeltidens dörrar, skåp, kistor o. s. v. så ofta blefvo försedda. Hahr Arkitekt. hist. 414 (1902). —
-PLÅTS-SKROT—0~2. (-plåt-) Tidn. f. lev. 1899, nr 15, s. 2. Bleckplåtskrot, som erhålles från konservburksfabrikerna. Jernk. annal. 1905, s. 552. —
-RAM~2. På fönsterne (till ett orangeri) böra vara 3:ne luft-rutor med bleckramar i kring. Lundberg Träg. 172 (1754, 1780). (I vissa fotografiapparater) ligga plåtarna .. hvar och en i falsarna på ett baksidan skyddande svart bleck, den s. k. bleckramen. Roosval Schmidt 5 (1896). —
-RÄNNA ~20. På fönstren (på drifhuset böra läggas) 2 a 3 luft-rutor med bleckrännor omkring. Lundberg Träg. 46 (1754, 1780). Bläck-rännor under kring taket. Bergman Intr. i VetA 1764, s. 22. —
-RÖR~2. Hiärne Ved. 32 (1696). En järnkakelugn med sitt bleckrör. E. Lundgren (c. 1865) hos Nordensvan Lundgren 86. —
-SAK~2. vanl. i pl. Lind (1749). Koppar, .. Malm, Jern- och Blecksaker. DA 1824, nr 16, s. 3. A. Raphael i Ekon. samh. 2: 265 (1897). —
-SANDBÖSSA. (†) bleckdosa med små hål upptill, afsedd att förvara strösand i. 1 bläkhorn af trä ock blek san bössa. Ågerups arkiv Bouppteckn. 1743. —
-SAX~2. sax att klippa bleck med. Jernk. annal. 1833, s. 666. Små blecksaxar .. hållas i handen, och likna på visst sätt vanliga saxar till utseendet, blott att skären äro kortare i förhållande mot skalmarne. Almroth Karmarsch 278 (1839). 2 Uppf. b. 6: 212 (1904). —
-SERVIS~02. Bläck- och förtenta Järn-Servicer, som bestod af större och mindre fath, tallrickar, skedar. J. D. Hultman (c. 1734) i Handl. t. C. XII:s hist. 1: 120. —
-SKED~2. Oxenst. brefv. 11: 698 (1637). Bleckskedar .. göras .. af mångfaldiga sorter och utomordentlig skönhet. Synnerberg (1815). Uppf. b. 6: 196 (1875). —
-SKIFVA~20. Jes. 41: 7 (Bib. 1541). Een Blekskifwa aff Gull. Schroderus Osiander 2: 465 (1635). Verif. t. Växiö gymn. räkensk. 1807, s. 556. Dalin (1850). —
-SLAGARE, -SLAGERI, se d. o. —
-SMAK~2. smak af bleck(kärl hvari ngt förvarats). Metall- eller blecksmak är en karakteristisk, mycket obehaglig bismak (hos smör). Landtbr. bok 3: 441 (1903). —
-SMED~2. (förr) arbetare som har till uppgift l. sysselsättning att tillverka hamradt bleck. Schenberg (1739). Rinman 2: 891 (1789). Dalin (1850). —
-SMEDJA~20. (förr) = -HAMMARE 2; jfr -BRUK. Vid Garphyttan är .. en Blecksmedja. Stiernstolpe Arndt 1: 111 (1807, 1813). Dalin (1850). —
-SMIDE~20.
1) (förr) abstr.: tillverkning af hamradt bleck. Rinman Jernförädl. 137 (1772). Vid smidde Blecks tilverkning, eller Blecksmide. Rinman 1: 217 (1788).
2) (†) konkret: föremål tillverkadt af bleck. Ämnesjern för blecksmiden. Jernk. annal. 1826, 1: 97. Björkman (1889).
3) (†) konkret = -HAMMARE 2; jfr -BRUK. Vidare anlades (på 1600-talet) ankarsmedjor, styckgjuterier, blecksmiden, .. tegelslagerier m. fl. Rydqvist Statsekon. betr. 101 (1865). Schulthess (1885). —
-SPANN~2. (i sht i södra Sv.) hink, kruka o. d. af bleck. Tidn. f. lev. 1900, nr 9, s. 2. Därs. 1911, nr 21 A, s. 1. —
-SPEGEL~20. Bakom denna platinaveke var en rund bleckspegel, att kasta ljuset långs gatan. SvT 1852, nr 14, s. 2. —
-SPJÄLL~2. (föga br.) skifva l. platta af bleck. Betjenten .. stälde eldgaffeln på .. (mattan) stället för på det lilla bläckspjället vid sidan, der dess plats var. AHB 34: 8 (1869). Hahnsson (1884). —
-STÖRT l. -STÖRTS~2. (numera knappast br.) tekn. benämning på tvenne parvis hopliggande, ej färdigberedda järnbleck. Lägga i säck säges vid järnbleckssmide, då en stor packa af .. bleckstört på en gång läggas uti varmhärden, at upglödgas och färdigberedas. Rinman 2: 56 (1789). Under .. bleckhammaren blefvo sedermera för vanlig plåtugn bleck- eller plåtstörtserna bredade (dvs. uthamrade) och färdigsmidda. Hultin Bergsh. i Finl. 126 (1896). —
-TAK~2.
-TRATT~2. Oxenst. brefv. 11: 697 (1637). Warg Bih. 107 (1765). Från matarhjulet tömmes säden i en blecktratt, som fortsättes af ledningsröret. Landtbr. bok 4: 293 (1905). —
-TRUMPET~02. (barn)trumpet af (järn-) bleck. Lergökar, .. mungigor .., blecktrumpeter .. och ännu flera konstläten täfla om att beherska (löf-)marknaden (i Sthm). Lundin (o. Strindberg) G. Sthm 84 (1880). Hedenstierna Fru W. 236 (1890). —
-TRYCK~2. tekn.
1) konsten att trycka inskrifter l. bilder o. d. på bleck.
2) på bleck tryckt inskrift, bild o. d. Blecktryck för hermetiska fabriker. Katal. ö. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 249. —
-TRYCKERI~002. jfr -TRYCK. Sten-, bleck- och boktryckeri med snällpressar. Katal. ö. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 249. —
-VALS~2. vals för utpressning af bleck vid valsverk. H. W. Ekelund i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1897, 1: 80. —
-VALSVERK —0~2 l. ~20.
1) valsstol för utvalsning af bleck. Almroth Karmarsch 178 (1838). Bleckvalsverk uttänja på en sekund en jernbit på en kubiktum till en plåt af trettio qvadrattums vidd. Tekn. tidskr. 1872, s. 131.
-VARA~20. af (järn)bleck tillverkad vara; i sht i pl. Möller (1790). De lackerade bleckvarorna. Uppf. b. 6: 197 (1875). —
-VARU-FABRIK—10~02. fabrik för tillverkning af bleckvaror. —
-ÄMNESJÄRN—00~2. (mindre br.) tekn. = -ÄMNE. Såsom mjukt jern användes Svenska stångjernet .. (bl. a.) till plåt- och bleckämnes-jern. Jernk. annal. 1837, s. 93.
Spoiler title
Spoiler content