STATUARISK stat1ua4risk, adj.1; adv. -T.
Etymologi
[av t. statuarisch, liksom eng. statuary, fr. statuaire av lat. statuarius, avledn. av statua, staty (se STATUA)]
som tillhör l. avser l. liknar l. påminner om en staty l. statyer l. bildhuggarkonsten l. en skulptur l. skulpturer o. d., statyliknande l. skulptural o. d.; jfr STATUÄR. Det Grekiskt-Hedniska måleriet, hvars charakter var statuarisk. Atterbom Minn. 364 (1818). Klassicisternas marmorkalla, statuariska formskönhet. Tikkanen Konsth. 328 (1925). Löjtnant Jodl hade efter tillrättavisningen blivit stående statuariskt orörlig. Stiernstedt Attentat 12 (1942). Ester Classon var en statuarisk dam av svårbestämd ålder. Lundquist SannMCL. 159 (1965).
