SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1989  
STAVERA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Ordformer
(-f-, -fv-, -fw-)
Etymologi
[sv. dial. stavera (Finl.); sannol. eg. kortform för BOKSTAVERA l. ombildning av STAVA, v.2, under påverkan av BOKSTAVERA]
(†)
1) bokstavera (se d. o. 1), stava (se STAVA, v.2 3). Herr Probsten förehölt så wähl klåckaren som Andra i församblingen .. att låtha barnen först lähra wähl känna alla bokstäfwerna, förr än dhe bjuda til att lähra dem stafweringen. KyrkohÅ 1934, s. 270 (1720). Lärdomen, som drifvits vid .. (Borgå) Schola, har intill .. år 1758 .. ej gått utom räkna, skrifva, stafvera, läsa rent och Catechesen. ÅbSvUndH 32: 9 (i handl. fr. 1760).
2) bokstavera (se d. o. 2), stava (se STAVA, v.2 1 (slutet)). Sunhede illa staferat Sundhede eller Sunddedhe. Wettersten Forssa 9 (c. 1750). Därs.
Spoiler title
Spoiler content