publicerad: 1989
STEFANS- ste3fans~, äv. STEFANUS- stefa3-nus~, äv. ste3f- l. STEFAN- ste3fan~.
Ordformer
(stefan- (-eph-) 1889—1904. stefans- (-eph-) 1762 (: Stephansfrö) osv. stefanus- (-eph-) 1894 (: Stefanus-dagen, sg. best.) osv. steffans- 1797 (: Steffansfrö))
Etymologi
[jfr t. Stephan, eng. Stephen; av lat. Stefanus, av. gr. Στέφανος, manligt personnamn]
ss. förled i ssgr, syftande på en i Apg. 6—7 nämnd person (se STAFFAN) l. på den ungerske konungen Stefan I [ung. István I] l. den helige (c. 975—1038); jfr STAFFAN.
Ssgr: A: STEFAN-STEN, se B.
B: STEFANS-FRÖ. [namnet är en folketymologisk ombildning av lat. staphisagria, ytterst till gr. σταφίς, staffansfrö] (†) = staffans-frö; jfr -korn. Bruno Gumm. 179 (1762). Berzelius Kemi 5: 860 (1828). —
-KRONA. (om ä. förh.) i sg. best., om den ungerska kungakronan, som omkr. år 1000 e. Kr. skall ha skänkts av en påve till Stefan I. NF 15: 445 (1891). BonnierLex. (1966). —
-ORDEN. [jfr t. stefansorden; efter ung. a szent István rend] (om ä. förh.) om en år 1764 inrättad österrikisk—ungersk orden; äv. i uttr. S:t Stefansorden. NF (1891). 2SvUppslB 21: 1148 (1952: S:t Stefansorden). —
-STEN. (stefan- 1889—1904. stefans- 1927) [jfr t. stefansstein; namnet syftar på den i bibeln omtalade martyren Stefans blod] (numera föga br.) om ett slags kalcedon med blodröda fläckar på vit botten. Ekenberg (o. Landin) 195 (1889). Kjellin (1927). —
-SYN. i sg., om den syn den helige Stefanus enl. Apg. 7: 55 hade; jfr -vision. Stefanussynen i svensk diktning. SoS 1918, s. 201. —
-ÖRT. [fsv. stefansyrt, odört; jfr t. stefanskraut, Delphinium staphisagria Lin.] (†) = staffans-ört; äv. om häxört. Nordforss (1805). ÖoL (1852; om häxört).
C: STEFANUS-DAG. i sg., i sht i sg. best., om staffansdagen. Fehr Und. 80 (1894). jfr: Sancti Stephani dagh. NT 1526, s. 387.
Spoiler title
Spoiler content