SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STELLIT steli4t, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 1; †) -er (Wallerius SystMin. 2: 451 (1775)).
Etymologi
[jfr t., eng., fr. stellite, till lat. stella (se STELLAR)]
1) (†) petrifikat av sjöstjärna. Wallerius SystMin. 2: 451 (1775). Ekbohrn (1904).
2) (†) zeolitart med glänsande vita, nållika kristaller, pectolit. Tabellarisk uppställning af 32 nya mineraliers analys .. Stellit .. Mf} S2 + 4CS2 + AS + 2Aq. Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 190 Tab. Beck har kallat det (dvs. en zeolitart som består av vita glänsande nålliknande kristaller) Stellit, i den förmodan att det skulle vara det mineral som Thomson beskrifvit under detta namn .. men detta håller 6 p. c. mindre kiseljord, mindre kalk, 5 p. c. lerjord och dubbelt så mycket vatten. Dens. Därs. 1844, s. 214.
3) [benämningen föranledd av att stellit en gång polerad alltid ger ifrån sig en vacker strålande glans] metall. (bl. a. till skärverktyg använd) gjutbar hårdmetallegering (vari ingår kobolt, krom, volfram m. m.). En legering, benämnd stellit .. Den patenterade legeringen består huvudsakligen av kobolt och krom, men innehåller ej järn. JernkA 1917, Bih. s. 91. Verkstäd. 1957, nr 1, s. 28.
Ssg: (3) STELLIT-LEGERING. = stellit 3. SvUppslB (1935). SvTeknOrdb. 256 (1946).
Spoiler title
Spoiler content