SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STENBORGARE ste3n~bor2jare, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[avledn. av namnet STENBORG (se språkprovet 1869 nedan); jfr med avs. på bildningen FAHNEHJELMARE, ZEPPELINARE m. fl.]
(förr) benämning på ett glas av ett slags likörliknande spritdryck med tillsats av socker, pomeransskal, anis o. fänkål; äv. om spritdrycken. Må andra taga en half stenborgare, en biffstek med potates, en kotlett med egg, och ett halft qvarter mallaga: hellre hör jag då svalornas qvitter om sommaren. Cederborgh OT 2: 13 (1810). Den af skådespelaren och sångaren Stenborg componerade och .. af .. destillatorn, numera källarmästaren Brandström så magnifikt brygda ”Stenborgaren”. SöndN 1869, s. 20. Hade han repetition och ett par friakter på sig, slet han några blad ur sin roll och gick ned på (Opera)-källaren för att vid en stenborgare studera. Hellander Teat. 61 (1898). Jahnsson GuldsmBer. 26 (1941).
Ssgr (förr): STENBORGARE-LIKÖR. = -sprit. Leufvenmark Vin. 1: 158 (1869).
-SPRIT. om spritdrycken stenborgare. Leufvenmark Vin. 1: 90 (1869).
Spoiler title