[liksom t. sthenie, fr. sthénie av eng. sthenia, av nylat. sthenia, till gr. σϑένος, styrka, kraft, av ovisst urspr.; ordet tidigast använt 1788 av den engelske läkaren J. Brown († 1788). — Jfr ASTENI,HYPERSTENI]
(enl. J. Browns medicinska teorier) om sjukdomstillstånd som beror på överretning (o. kännetecknas av hög l. stegrad livsverksamhet i ett l. flera avseenden); motsatt: asteni; numera nästan bl. i avledn. STENISK.Andersson(1845). En lämplig medelgrad av .. (irritabilitet) utmärker hälsan; avvikelser åt det ena eller andra hållet, ökad retbarhet (steni) eller minskad retbarhet (asteni), betyder sjukdom (enl. J. Brown). Tigerstedt MedUtv. 2: 84(1923). Lindskog o. Zetterberg(1981).
Avledn.: STENISERA, v. (†) höja retbarheten l. livsverksamheten hos (ngn l. ngt). Dalin 711(1871). Tholander Ordl.(1872). —
STENISK40, adj. [liksom t. sthenisch, fr. sthénique av eng. sthenic, av nylat. sthenicus; ordet tidigast använt 1788 av den engelske läkaren J. Brown († 1788)] i sht med. som kännetecknas av (stark retning l. retbarhet l.) stor kraft l. stark livsverksamhet o. d., kraftfull; motsatt: a-stenisk. (Vid behandling av vattensot) fordras .. urskilning på Stheniskt eller Astheniskt tilstånd. VetAH 1800, s. 296. Näsblod, i stheniska febrar (hos unga, blodfulla personer, qwinnor med hämmad rening o.s.w.) förebådas af öronsusning (osv.). Hartman Husläk. 96(1828). Sthenisk lunginflammation (hos djur). SFS 1863, nr 32, s. 20. Sinnessjukdom .. (är) antingen sthenisk (phantasiens öfvervigt — egentlig galenskap) eller asthenisk (förståndets svaghet — fånighet). Ribbing Anthr. 30(1879). Lindskog o. Zetterberg(1981).
