STICKERT stik4ert, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom d. dial. stickert ombildning av ä. nl. steker (av mnl. steker) l. t. stecher (av mht. stechære, sticher), stickare (se STICKARE, sbst.1), med sekundärt -t av samma slag som i BUFFERT, DAGGERT, HÄVERT, SKONERT m. fl.]
vap. kort, dolkliknande stickvapen; i Sv. numera bl. använd till paraduniform (högtidsdräkt) av officerare vid flygvapnet. JernkA 1817, s. 207. Lifvet var icke sådant som skolynglingen drömt när han med afund såg sjökadettens koketta jacka och stickert. Strindberg Giftas 2: 69 (1886). (Före år 1846) torde sjökadetterna i stor utsträckning på egen bekostnad skaffat sig stickertar .. till .. uniformen. Ekstrand Karlbg 200 (1937). SvVapSSkr. 1953, s. 40.
