STIFFIG stif3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. slang stiffig, stilig, elegant, trevlig; möjl. ombildning av STILIG under påverkan av något l. några ord som slutar på -ffig (jfr RAFFIG, PIFFIG, MAFFIG)]
(starkt vard.) stilig, elegant, trevlig; äv.: präktig, maffig. Hurru Kalle, sir'u på dom där stiffiga genterna, 'ru. SöndN 1897, nr 25, s. 4. Det finns ett stiffigt abborrtag alldeles vid de här stockarna. Lindqvist Herr. 80 (1917).
