SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STIFTSHERRE, sbst.2 (sbst.1 se STIFT, sbst.2 ssgr), m.; anträffat bl. i sg. best. -herrn.
Etymologi
[jfr t. stift(s)herr, ssg med stift, stiftelse, inrättning o. d. (se STIFT, sbst.2), l. stiften (se STIFTA, v.2), o. herr (se HERRE)]
(†) grundare l. stiftare; jfr STIFTA, v.2 1 a. Stiftsherrns planer med skolan (fullföljdes icke), hvarför med den ingenting blef utaf. Hagström Herdam. 2: 33 (i handl. fr. c. 1750).
Spoiler title
Spoiler content