STIFTSHYDDA stif3ts~hyd3a, r. l. f.; best. -an.
(numera föga br.) (under israeliternas ökenvandring använt) prakttält för förbundsarken, tabernakel. Tabernakel .. (dvs.) Stiftshyddan, som bestod af tre delar: Förhuset, thet Helga, och thet Aldrahelgasta. Büchner Conc. 1276 (1754). (Sv.) stiftshydda, (fr.) tabernacle. Schulthess (1885). Huruvida det i Moseböckerna omtalade ”allra heligaste” i den s. k. stiftshyddan (den mosaiska ökentidens centralhelgedom) i verkligheten funnits till eller beror på en idealisering, är föremål för olika mening hos exegeterna. 3NF 1: 584 (1923).
