STIGMATO- stigmat1o- l. 10— l. (då senare ledens första stavelse är obetonad) 101—, l. -tω-, ssgsförled.
Etymologi
[jfr t. o. fr. stigmato-; till gr. στίγμα (gen. -ματος), (märke efter) stick, sticksår (se STIGMA)]
ss. förled i ssgr betecknande ngt som framställer l. mäter ngt medelst punkter l. punktvis l. som hör samman med pistills märke; jfr STIGMA 2 (a).
Ssgr: STIGMATO-GRAF0104. (förr) person l. apparat som skriver l. tecknar medelst punkter. Dalin 711 (1871). —
-GRAFI01004 l. 10104. [jfr fr. stigmatographie] (förr) handlingen l. sysselsättningen att skriva l. teckna medelst punkter; äv. konkret, om lärobok i konsten att skriva osv. på sådant sätt. JournLTh. 1811, s. 334. Dalin 711 (1871).
Avledn.: stigmatografisk, adj. (om ä. förh.) som tillhör l. avser stigmatografin (särsk.: skriven l. tecknad med punkter). Dalin 711 (1871). —
