[av t. stichisch; jfr eng. stichic, stichical; av gr. στιχικός, till στίχος, rad, versrad (se STIKO-)]
metr. om (strukturen i) dikt l. drama: som kännetecknas av att versraden, inte strofen, är den högsta rytmiska enheten o. följaktligen inte har strofindelning; motsatt: strofisk. Ett poem kunde (under antiken) bestå af samma slags verser oupphörligt, och till ett blott af tankeinnehållet begränsadt antal, upprepade. En sådan komposition kallades stichisk af stichos ”versrad”. Kræmer Metr. 1: 87(1874). Orimmad vers av en viss längd, t. ex. blankvers, som användes i sammanhängande perioder (rapsodiskt, stikiskt). Wrangel Dikten 145(1912). (Från medeltiden) finns bevarade dels kortare, strofiska poem, dels längre, stikiska. Fehrman DiktDöd. 51(1952).
SAOB
