SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STIKTELSE, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(stijcht- 1582. stikt- (-ch-, -ck-) 1528c. 1755. -else 1582c. 1755. -ilse 1528)
Etymologi
[jfr ä. d. stictelse; vbalsbst. till STIKTA. — Jfr INSTIKTELSE (se INSTIKTA)]
(†) motsv. STIKTA 1, = STIFTELSE 1; äv. konkret(are), = STIFTELSE 4. Prebenders stichtilse. OPetri 1: 437 (1528). Thetta predikoämbetens stijchtelse, är thet förnemligaste stycke j thetta Euangelio. PErici Musæus 2: 35 b (1582). Effter vi denne stichtelse och stadge (om furstarnas rättigheter) medh the förnempste ständers ja och samtycke .. sammen satt hafve .. så (osv.). RA I. 2: 634 (1582). Efter .. (evangelisterna) vthi Natwardzens stichtelses historia, allenast om thet af wijnträ kommet är, tala, och (osv.). Chesnecopherus Skäl F 2 a (i handl. fr. 1587). Her Steen nödgade Konung Gustaffz Fadher, at besegla samma Stichtelse (dvs. ett kloster). Tegel G1 1: 117 (1622). (Sv.) Stiftelse, Stiktelse, .. Inrättning, (lat.) Ordinatio, institutio. Schultze Ordb. 5003 (c. 1755).
Ssg: STIKTELSE-ORD. (†) instiftelseord. Herrans helige Natwardz stichtelse ord, förwendes til ett offer sätt och forma j Liturgien (osv.). Chesnecopherus Skäl E 1 a (i handl. fr. 1587).
Spoiler title