SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1989  
STILTA stil3ta2 l. STYLTA styl3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(stil- 1955. styl- 1955).
Etymologi
[sv. dial. (Smål.) stylta; sannol. avledn. av STILLA, adj. o. adv.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = STINTA, sbst.2; jfr SPINA, sbst.2, SPINJA. SvFiskelex. (1955); jfr LandsmFrågel. 37: 39 (1935).
Spoiler title
Spoiler content