STIMULATION stim1ɯlaʃω4n l. sti1m-, l. -ul-, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. stimulation; av lat. stimulatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till stimulare, stimulera (se STIMULERA)]
(i sht i fackspr.) om handlingen att stimulera, stimulering; stimulans. RARP 6: 43 (1657). (Man) tillför kroppen ett främmande ämne af ägghvitenatur .. för att därigenom framkalla en reaktion hos eller stimulation af kroppens egna läkekrafter. 2NF 38: 823 (1926). Betydelsefull (vad gäller arbetsinsatsen) är den förstärkning av intresset, som äger rum genom ekonomisk stimulation. HandInd. 891 (1927). Stark stimulation torde Thorsten Rudenschöld ha fått på det musikaliska området under Uppsalaåren. PedT 1964, s. 83.
