SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1989  
STINA, sbst.2, f.; pl. -or (ArkliR 1555, avd. 6, Därs. 1559, avd. 3) l. -er (ArkliR 1564, avd. 20).
Ordformer
(stijn- 15551564. styn- 1559)
Etymologi
[sannol. av (mlt. motsvarighet till) lt. stiner, upprättstående balk l. stötta osv. (se STINNARE)]
(†) sannol. om upprättstående balk l. stötta anbragt antingen ss. stödbalk (av järn) som förstärkning på lavettstock l. ss. stötta för direkt på marken stående mörsare l. för s. k. petard (för att motverka rekyl vid skottlossning); möjligen äv. om stötbalk i eldrörets stötbotten på större 1400-talskanon, s. k. stenbössa; jfr STINNARE. Gamaltt Järnn till stijnor på håpar och espingar — 3 lb. ArkliR 1555, avd. 6. Skållor vpå Stijnonor vttij en hap som lopp till Calmarna — 6 wogh — 1 lb. Därs. 1558, avd. 3. Till 16 Rijngar att beslå stijner m(edh) som skytten skolle liggie Opå Osm: Jern — 4 lb 8 {marker}. Därs. 1564, avd. 20.
Spoiler title
Spoiler content