STIPELL stipäl4, r. l. f., best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom eng. stipel, ä. eng. äv. stipelle, av fr. stipelle, av nylat. stipella, dimin.-bildning till stipula (se STIPEL, sbst.1)]
(numera knappast br.) stipelliknande bildning från bladskaft l. vid bladskivas bas. S(alix) Russeliana Smith, som ock finnes i Sverge, är en mycket frodig form af S. fragilis var. decipiens, med glandlerne på bladskaften utvexande till stipeller. BotN 1844, s. 25. Ekbohrn (1936).
