publicerad: 1989
STJÄRNA ʃæ3rna2 l. ʃä3r-, sbst.2; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. stiärn-, stjern-)
Etymologi
[fsv. stiärna, pannhud, sv. dial. stjärna, panna, pannhud; av mlt. sterne, panna, pannhud (se STJÄRN). — Jfr STJÄRNSMÄLL, sbst.2]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om panna (se PANNA, sbst.2) hos person l. djur; äv. dels i uttr. slå l. skjuta ngn för stjärnan, dels i uttr. se ngn i stjärnan, se ngn rakt o. stint i ögonen; äv. metonymiskt: huvud. HH 2: 19 (1548). (Storfursten) lät .. sticka .. (elefanten) fram i stiernan med itt skarpt spiut. Petreius Beskr. 2: 97 (1614). Hafwer tu ondt vthi tin Hierna, / Tå skal tu tigh låta (dvs. åderlåta) fram i tin Stierna. Bondepract. C 4 a (1662). (Vi) förlorade .. 5 soldater, som .. (ryssarna) med sina reffelbyssor slog för stiernan, der de stod på sijna poster. KKD 1: 261 (c. 1710). Mont-Louis FrSpr. 272 (1739: ser). Landell Bligh 61 (1795: sköt). Han träffade mig midt i stjernan. Weste FörslSAOB (c. 1817). MarkallN 2: 173 (1821; metonymiskt). (Pojkens) uppbragte fiende högg honom med knytnäfven för stjernan, så att han såg tusende gnistor. Gumælius Bonde 110 (1828).
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) pannskydd av stål för stridshäst (jfr SKILT 8, SKYLT, sbst. I 1 a); förr äv. om skyddsplåt för stridshästs bröst. Hult KarlskrGrenadjRegH 1: 15 (i handl. fr. 1561); jfr Alm BlVap. 226 (1932). Hästarne hafva goda ryggbarssar och säkra stjernor för bröstet. Mellin Nov. 1: 413 (1829, 1865; om förh. 1590).
3) bildl. om front (se d. o. 2). Effther fiennderne icke hade mere ähnn 2 faner, och Kong:e M:ttz wåre fäm faner, dy kundhe icke theris stärne tillrächkie att drabbe in vpå all wår stiärne, vthenn draffte allenest in vpå Johann Byntinghz .. och halff Anundh Stenssons faner. HH XIII. 1: 212 (1565). jfr HÄST-, STÅL-STJÄRNA.
Ssgr (till 1): A: STJÄRN-BAND, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11930) (stjärn- 1814 osv. stjärne- 1635) [jfr t. stirnband] hippol. till huvudlag hörande pannband; förr äv. om pannband utgörande prydnad för person; jfr -rem. Schroderus Os. III. 2: 56 (1635; för person). Hufvudlag och tyglar af svart läder, med förgyldt beslag, genombrutit stjernband med Leijonhufvuden. InventVagnHovstall. 1814, s. 138. —
-REM. (stjärn- 1885 osv. stjärne- 1654 osv.) [jfr t. stirnriemen] (i fackspr. o. i vissa trakter) pannrem; jfr -band. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 9 (i handl. fr. 1654: stiernerenderne, pl. best., felaktigt för stierneremmerne). (Sv.) stjernrem, (fr.) frontal. Schulthess (1885). —
-ÅDRA. (stjärn- c. 1645—1755. stjärne- 1642) [jfr t. stirnader] (†) pannåder. Palmchron SundhSp. 310 (1642; i fråga om personer). HushBibl. 1755, s. 201 (hos kreatur).
C (†): STJÄRNE-BAND, -REM, -ÅDRA, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content