publicerad: 1991
STOLA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. stola (i bet. I 3) o. stola sig (i bet. II; Linder AllmogemSMöre 160 (1867)); jfr (i bet. I 2, 3) dan. o. nor. stole, nor. dial. stola (seg), (i bet. II) d. dial. stole säj, (i bet. III) d. stole; avledn. av STOL, sbst.1]
1) (†) sätta stöd under l. omkring (ngt), stödja (ngt) l. hålla (ngt) upprätt. (Sv.) Stola .. (lat.) Suffulcire. Architect. Sahlstedt (1773). (Sv.) Stola .. (t.) (Zimmerm.) unterstützen, halten. Möller (1790). (Sv.) Stola, (om timmermän). (Eng.) underprop. Jungberg (1873).
2) (†) stödja (ngt på ngt); anträffat bl. i uttr. stola sin position på ngt. Man (måste) .. veeta, huru medh rijkzdagzbesluut är beskaffat, hvarpå och Ständerne veeta sin position att stoola. RARP 14: 225 (1682).
3) (numera föga br.) stödja sig (på ngt); (utan nämnvärda garantier l. med överdrivet förtroende) förlita sig på l. lita l. förtrösta på (ngt l. ngn). (Mina ovänner ha) till des onda upsåth att uthföra .. wist att betjäna sig aff een större vigilance, än jag och andra oskyldige, som kanskee för mykit har stoolat på wor jnnocence. AStobæus (1696) i HSH 9: 253. Jag intet tror, at wij ifrån Simbirski skola, / Ty uppå Ryssens ord är intet stort att stola. Fånge 49 (c. 1710). (Sv.) Stola på något; (t.) sich worauf stützen, worauf verlassen. Möller (1790). (Sv.) Stola på sina wänner. (Fr.) Se confier à ses amis. Nordforss (1805). Stola på, lita på el. sätta sin förtröstan till en ting, helst sådant, hvarpå man icke borde lita, räkna förmycket på en ting. Weste FörslSAOB (c. 1817). Denna Phariseiska stolthet .. detta eviga stolande på sin egen obepröfvade dygd. Knorring Cous. 1: 96 (1834). I dess (dvs. guldets) reflex vill konsten sig ej sola: / det är på pöbelns kärlek den skall stola. Scholander 3: 93 (1860). Klint (1906).
II. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. STOL, sbst.1 III, refl., om växande säd: bilda stol(ar). Dessa iakttagelser (dvs. att säden före axbildningen lagt sig) hafva blifvit gjorda för såväl hvete som korn och hafre, hvilka säden sommaren 1889 ”stolade” sig så starkt, att de lade sig i hvirflar. MosskT 1890, s. 66. Hvarje stånd stolar sig .., och det är sällsynt at finna ett enstaka strå. LfF 1902, s. 267.
1) (†) fördela stolrum (se d. o. 1) i (kyrka l. del därav). Abraham i Skye sade: att kyrkian stolades med kyrkioherdenss wethskap, och der effter ställtes stolarna, och att kyrkioherden war medh i deelningen, skall hanss egen handh uthj stolalängden witna. VDP 1656, s. 264. jfr UPP-STOLA samt O-STOLAD.
2) (tillf.) tilldela (ngn) sittplats på stol l. sätta (ngn) på stol. Jag anmälde mig till tentamen och blev följande morgon inte bänkad men stolad vid Falks tentandbord. Sahlgren Glädjespr. 76 (1956).
Spoiler title
Spoiler content