STOMPERA stompe4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(stomf- 1943. stomp- 1807 osv.)
Etymologi
[av fr. estomper; avledn. av estompe, stomp (se STOMP, sbst.2)]
(i fackspr., i sht konstvet.) med stomp (se STOMP, sbst.2)fördriva l. förtona l. dämpa linje(r) l. färg(er) i figur l. linje o. d. tecknad l. målad med pastell; äv. dels: med stomp fördriva osv. (linje l. färg), dels: på sådant sätt avbilda (ngn l. ngt), dels utan obj.; jfr STOMPA, v.1 Weste(1807). Man stomperar både med röd krita och svart krita, på hvitt och på färgadt papper. Scheutz Ritk. 149(1832). I den kungliga modellskolan hungrar och törstar den uppväxande kungliga svenska ungdomen efter någon som kunde lära stompera rumpor, armbågar och knäskålar. Lundgren Res. 182(1851). Egron Lundgren .. stomperar italienska skönheter eller målar historietavlor i olja. Kjellin Troili 1: 143(1917). Kopia (av porträtt) i stomperad svartkrita. Därs. 2: 220. Terrängens ytformer (berg) äro (på översiktskarta) betecknade med stomfering (ljusare och mörkare färgton). Globen 1943, s. 12. Några akademiskt stomperade och glättade figurstudier med barockaktigt svällande form. Hård af Segerstad HNorrman 60(1948).
