STOMP stom4p, äv. -ωm4p, sbst.2, äv. STOMF stom4f, äv. -ωm4f, l. STOMPF stom4pf, äv. -ωm4pf, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (JournManuf. 3: 374(1833) osv.) l. -er (Weste(1807) osv.).
[liksom eng. stump av fr. estompe, sannol. av motsv. anv. av nl. stomp, stump (se STUMP, avhugget stycke o. d.); formerna stomf, stompf torde bero på etymologiserande association med t. stumpf, stump. — Jfr STOMPERA]
(i fackspr., i sht konstvet.) vid (blyerts- o. kol)teckning samt pastellmålning o. retusch använt pennformigt redskap för förtoning (se FÖRTONA 3 b) l. fördrivning (se FÖRDRIVA 3) l. dämpning (se DÄMPA, v.2 5 b), vanl. bestående av en spetsig rulle av (sämsk)skinn l. papper l. bomull (på ett stift l. dyl.). Weste(1807). De ritade studierna har jag gjort med stomp utan något svartkritsstift. Lundgren Res. 122(1846). Stomper af sämsk. SPF 1852, s. 273. Så väl mörkare som ljusare skuggor bruka (vid träsnideri) stundom blott tecknas med stomp. Hubendick FlickLek. 300(1879). För svag teckning i skuggorna kan på ett olackeradt negativ lätt förstärkas med en stompf och grafit. Roosval Vogel PraktFotogr. 118(1901). I sysslolösa stunder .. brukade .. (Baudelaire) med blyerts eller bläck, med en stomp .. nerkasta på papperet gestalter och hufvuden, karikatyrer framför allt. Levertin 11: 151(1903). Genom ett med stompf anbragt lager af svart färg (på karta), mörkare i mån af brantheten, öfver bilden af ytformerna, erhålles en för kartan eftersträfvansvärd relief. LbTopogr. 44(1907). Vid målningen (i pastell) kunna färgerna läggas i streck el. fördrivas med fingret el. med stomp. 3NF 15: 718(1931). IllSvOrdb.(1955).
Avledn.: STOMPA, v.1, -ning. (i fackspr., i sht konstvet.) stompera. Sluttningarna stompfas (vid ritandet av kartutkast) mörkare eller ljusare efter brantheten. LbTopogr. 68(1907). Ymer 1951, s. 234 (: stompning).
