SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STOTTEKNIV, m.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[(m)lt. stōt, stöt, l. (m)lt. stoten, stöta, i förleden l. också sv. dial. stutt, stott, kort]
(†) kort kniv använd som stickkniv. Stotteknifuer 2. GripshR 1607, s. 75.
Spoiler title
Spoiler content