SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRAFFELIG straf3elig2, äv. (utom ss. senare led i ssgn O-STRAFFLIG numera bl. ngn gg) STRAFFLIG straf3lig2, adj. -are; adv. -A (†, 1Tess. 2: 10 (NT 1526: ostraffeligha), Nicander KonStyr. 8 (1760)), -E (†, RA I. 1: 276 (1540: ustraffelige)), -EN (Tit. 2: 8 (NT 1526: ostraffelighen) osv.), -T (Möller 1124 (1790: ostraffligt) osv.).
Ordformer
(-elig(h) 1526 osv. -eligit (-gh-, -ett), n. 1526 (: vstraffelighit)—1740 (: ostraffeligit). -lig 1540 osv. -ligit, n. 1686 (: ostraffligit)—1689 (: ostrafligit))
Etymologi
[jfr mlt. straflik; avledn. av STRAFFA]
1) (†) motsv. STRAFFA 1, = STRAFFBAR 1. Iach späkier min lekamme och vnderkuffuar honom påå thet ath thå iach predikar androm skall iach icke warda sielffuer straffelighen. 1Kor. 9: 27 (NT 1526; Bib. 1917: komma till korta; Vulg.: reprobus). (Påven Paulus IV) stadgade .. någre Decreter, som wäl vthi sigh sielfwe icke wore strafflige, men dochlijkwäl the förre ganska olijke. Schroderus Os. III. 2: 78 (1635). Schultze Ordb. 5113 (c. 1755). jfr O-STRAFFLIG 1.
2) (numera bl. i högre stil, ålderdoml.) motsv. STRAFFA 2: straffbar (se d. o. 2). Mord, forsåth, manslagh oc anner straffeligh bedriffningh mott gudz lagh. G1R 4: 122 (1527). Han är beklagadh för grofva och straffelige förgrijpelser. VDAkt. 1689, nr 901. Denna Klåckare (är) .. för Fattigmedlens .. Förskingrande straflig. Därs. 1781, nr 471. Mera beklagansvärd än straffelig. GHT 23/6 1920, s. 3. Straffeliga gärningar. Östergren (1947). jfr O-STRAFFLIG 3. särsk.
a) (†) i uttr. göra ngn strafflig för ngt, ställa l. fälla ngn till rättsligt ansvar för ngt. Så wäl Köparen som Säljaren (av kol o. skog), och then som smider, så wäl som Bergsmannen, (skall) för slikt Förbuds brått göras straffelige och wederbörligen plikta. Bergv. 1: 261 (1670).
b) i fråga om synd l. ngt syndigt. Titt onda leffuerne är straffeligit och emoot Gudh. LPetri 1Post. b 7 a (1555). Min älsklige son .. mitt ömmaste föremål för kärlek och kanhända för straffligt afguderi. Leijonhufvud Minnesant. 349 (1842). jfr O-STRAFFLIG 2.
Avledn.: STRAFFELIGHET l. (numera bl. ss. förled i ssgn o-strafflighet) STRAFFLIGHET, r. l. f. (†) till 1—2, = straffbarhet 1—2. Schultze Ordb. 5114 (c. 1755). jfr o-strafflighet.
Spoiler title
Spoiler content