STRALA stra4la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[sv. slang, sv. dial. strala; av ovisst urspr., möjl. dock (ytterst) av t. dial. strählen, kamma, stjäla, avledn. av det ord som föreligger i fsax. strāl, kam (varav sannol. mht. strel, t. strähl gm anslutning till verbet), sannol. nära besläktat med STRÅLE]
(vard.) stjäla l. knycka (se d. o. 4) l. snatta l. sno (ngt; se SNO, v.1 8); äv. utan obj. Det der linnet, som hon stralade på en båt. Sue ParisMyst. 271 (1844). Man ska strala från de fattiga. De bryr sig inte om och kalla på polis. Hellström Kusk. 124 (1910). Strala pärlorna var bara en sån där snurrig idé som en kille kan få när han är varm i en donna. Edlund Chandler EneDöd 178 (1952).
Avledn.: STRALARE, m.//ig. (vard., numera föga br.) person som stjäl l. brukar stjäla, snattare. Schulthess (1885).
SAOB
