STRECKLA strek3la2 l. sträk3- l. STREKLA stre3kla2, förr äv. STRIKLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(streckl- 1857. streekl- c. 1635. strekl- 1901—1941. strikl- 1536)
Etymologi
[sv. dial. streckla, strickla; möjl. avledn. av det v. som föreligger i sv. dial. streka, jaga, gno omkring, liksom STRECK, sbst.1, till det svaga avljudsstadiet av det v. som föreligger i mlt. strīken, fht. strīhhan (se STREICHGARN). — Jfr STRECKLIG]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå ostadigt, stappla; vingla; i p. pr. äv. om gång: stapplande. The ragha, och strikla såsåm en drucken. Psalt. 107: 27(öv. 1536; Bib. 1541: stapladhe; Bib. 1917: stapplade). Han tyckte sig streckla under de första steg, han tog utanför dörren. Zedritz 2: 145(1857). Långbenta spindlar spatsera med streklande gång omkring på marken. Ahlgren Papir. 120(1901). (Ungarna) streklade som nyfödda älgkalvar över golvet i stugorna. Larsson i By GGodTid. 134(1941).
