STREICHGARN sträj3ʃ~ga2rn l. med mer l. mindre genuint tyskt uttal (av förleden), n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[ssg med GARN; av t. streichgarn, förleden till t. streichen, slå, stryka, karda, av mht. strichen, av fht. strīhhan, motsv. mlt., mnl. strīken (nl. strijken), ffris. strīka, feng. strīcan (eng. strike, slå, strejka; se STREJKA); jfr lat. striga, lieslag, strigilis, skavjärn (se STRIGEL), kyrkslav. strigǫ, strišti, (av)skära, fpreuss. strigh, tistel; sannol. till en grundrot med bet.: strimma, stråle, sträng, som bl. a. föreligger i STRYKA, v., STRÅLE. — Jfr STRAND-STRIK, STRECK, sbst.1, 3, STRECKLA, STRÄCKSKJUTA]
textil. (grövre) kardullsgarn. Kardulls- och Streichgarn spinnes af kardull. Almström Handelsv. 464 (1845). Ullen (hos blandullsfår) kan maskinspinnas endast till grova streichgarner, som användas till grövre tyger eller mattor. Varulex. Beklädn. 27 (1945). Streichgarn .. (dvs.) detsamma som kardgarn. StSyHandarbB 374 (1972).
Ssgr (textil.): STREICHGARNS-, äv. STREICHGARN-SELFAKTOR. SvIndLex. 1: 342 (1948). —
SAOB
