SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1991  
STRESSOR stres3or2 l. sträs3- l. -ωr2, äv. 40, r.; best. -n; pl. -er 032.
Etymologi
[liksom t. stressor av eng. stressor, till stress, stress (se STRESS); termen tidigast använd c. 1935 av den kanadensiske fysiologen H. Selye († 1982)]
i sht psykol. stressframkallande faktor, stressfaktor. Stressorer kan vara skäll från chef, tungt kroppsarbete, en infektion, radioaktiv strålning, väntan i postkö, gräl i familjen. SvD(A) 4/2 1965, s. 9. Skådespelarnas rampfeber är en stressor. ÖgCorr. 20/3 1970, s. 9.
Spoiler title