STRET stre4t, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr d. dial. (Bornholm) stritt, nor. dial., nyisl. strit; vbalsbst. till STRETA, v.]
motsv. STRETA, v. 1: stretande, möda, hårt arbete l. jobb l. knog o. d. Hvad stret att bryta upp det tröga lack (på julklappar). Wirsén Dikt. 98 (1876). Jag klankar icke på jobbet och stretet som så många jämnåriga. Mörne Liv. 102 (1925). Efter mycket stret fick man opp båten i höjd. Edda 1941, 41: 93.
