[sv. dial. striglakors; ssg med KORS;förra leden är sv. dial. strigla, spreta (ut), sannol. av ett ä. strikla, samhörigt med nor. dial. strigla, stråla ut o. d., strigla, långt tunt trä (se STRIGLA, sbst.); sannol. besläktat med STRIGE]
(utom i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter numera nästan bl. etnogr.) (till den kvinnliga folkdräkten i Skåne o. angränsande områden hörande) hängsmycke av silver av medeltida typ i form av ett T-format kors (bestående av (kedja o.) dubbla skivor, antingen försedda med graverad ornamentik l. pålagda med filigran l. gjutna med filigransimiterande mönster). LdVBl. 1822, nr 29, s. 3 (: Streglakors, pl. obest.).Vi känna utan tvifvel de vanligaste af dessa allmogesmycken .. såsom t. ex. de korsformiga bröstsmyckena — de s. k. striglakorsen — som den skånska qvinnan fäster på axlarna medelst långa silfverkedjor. MeddSlöjdF 1887, s. 29. Striglakorset var det förnämsta av de skånska bondhustrurnas silversmycken. Kulturen 1950, s. 32.Därs. 1980, s. 17.
