STRIPPA strip3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. STRIPP, sbst.4, r. l. m.? l. f.?; anträffat bl. i pl. -ar; förr äv. STRIPPE, f.; anträffat bl. i pl. strippes.
Ordformer
(strippa 1886. strippar, pl. 1654. strippes 1640)
Etymologi
[sv. dial. strippa; jfr d. strippe; av mlt. strippe (lt. stripp) motsv. t. strippe, sidoform till mlt. strop motsv. t. stropp (se STROPP). — Jfr STRIP, sbst.2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stropp; snodd l. dyl. (1640 importerades bl. a.) Pergement .. Strippes .. Brokade. OxBr. 11: 747 (1640). 4 Strippar, 2 Skooremar och 3 Ringar til Sadel. SthmStadsord. 1: 114 (1654). Förselen bestod (vid slutet av 1600-talet) endast af bröstblad, öfverblad, nösseltremmar, bukgjord med strippa och vagnsträngar. Holmberg Artill. 4: 211 (1886).
