STRITT strit4, sbst.2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. stritt, pojke, ung man; till sv. dial. stritta, framstråla, spruta, fara iväg snabbt, spritta till (se STRITTA, v.3). — Jfr STRIT]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hare (använt ss. öknamn). I nedanstående förteckning meddelas socken och öknamn. Jönåkers härad: Tuna män .. Björkvik strittar, harar. Fatab. 1928, s. 120.
