SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRITSEL, r. l. m.; äv. STRISEL, r. l. m., anträffat bl. i pl. strislar.
Ordformer
(strisel 1887. stritzel 1733)
Etymologi
[av t. striezel, ä. t. o. t. dial. stritzel, t. dial. äv. strützel, om ngt med lång form; diminutivbildning till t. dial. strutz, långt bröd, besläktat med STRUT o. STRUTTA, gå struttigt]
(†)
1) koll.: strimlor. Lemon-Stritzel. Tag rätt fint socker, stöt och sichta det wäl, lägg det vti en panna, och rör wäl om .. Tag de guhla skahlen af lemonen, skär dem små som kärsebärskärnor, och lägg det vti; Giut det sedan på en sten och lät torkas, när det är tort, skär man stritzel der af. Egerin Kokb. 130 (1733).
2) avlångt, ovalt bröd av vetemjöl. (Triumfporten, uppförd av en bagare) var hopkommen af bakor och granriskransar och tog sig särdeles prydlig ut med sina kolonner à la ”sittna-bröd”, sina ornamenter à la ”strislar” och sin krokan-artade afslutning. Ahrenberg Hem. 222 (1887).
Spoiler title
Spoiler content