SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRUSS, sbst.2, l. STRUT, sbst.1, r. l. m.
Ordformer
(struss (-sz) 17511894. strut 1824)
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) struss, strut; sannol. av lt. struss, strutz, strutze m. m., fjäderbuske, blomvippa, blombukett, av mht. motsvarighet till ä. t. struss, t. strauss sannol. etymologiskt identiskt med mht. strūz (t. strauss), motstånd, kamp (se STRUT, sbst.2) — Jfr STRUSS, sbst.3]
(†) busken Cornus sanguinea Lin., skogskornell, hårdved (som har täta, mångblommiga blomsamlingar); äv. kallad vild struss. Linné Sk. 392 (1751). Benwed. Et lågt träd, eller buske, som wäxer bland annan småskog, i synnerhet uti Skåne och där kallas Strusz. Fischerström 1: 418 (1779). Lilja SkånFl. 149 (1870: Wild). Cnattingius 119 (1877, 1894). — jfr TRÄDGÅRDS-STRUSS.
Spoiler title
Spoiler content