STRÅKPARTI, n.; best. -et.
Etymologi
[möjl. av ett icke anträffat lt. struukpartie, rövarband (eg.: skara som lurar i buskarna), vars förled struuk- liksom i lt. struukröver, mlt. strūkrȫver (jfr därav lånade fsv. strukrövare, strokrövare) är lt. struuk, mht. strūk, buske (jfr mht. strūch, t. strauch o. mnl. struuc, nl. struik, alla: buske), möjl. rotbesläktat med flit. strungas, lit. str(i)ùgas, kort; senare leden är PARTI; möjl. dock i stället till STRÅK, sbst.2]
(†) kringströvande friskara l. band av rövare, tjuvar o. d. (Sv.) Stråkparti .. (t.) eine streifende Partei. Möller (1790). (Sv.) Stråkparti .. (fr.) Bande de voleurs = de coureurs = de rôdeurs. Nordforss (1805). Meurman (1847).
SAOB
