bli sträv(are) (se STRÄV, adj. 2); äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv., motsv. STRÄV, adj. 3(a, b), 4. Kinderna, sträfnade af sol och vind. Nycander Haf 12(1898). Mitt skratt har strävnat, och min tår har torkat. Möller AvskUngd. 8(1918). Man stelnar och strävnar med åren. Malm Gästsp. 27(1924). (Han) såg äpplena under aplarna och försökte äta men deras bitterhet var så stor att det strävnade i munnen på honom. Sandgren Förklar. 94(1960).
Särsk. förb.: STRÄVNA TILL10 4. plötsligt (o. kortvarigt) strävna; särsk. om röst (jfr sträv, adj. 4 c α). Vi märker inte själva, min hustru och jag, att rösterna strävnar till. SvD(B) 1947, nr 319, s. 8.
SAOB
