[jfr nor. stuasje, eng. stowage; sannol. av nl. stuwage (stuagie), stouwage (stouwagie, stouwasie), stuvande, det som stuvats (last o. utrustning); avledn. av nl. stuwen, stouwen, stuva (se STUVA, v.2)]
1) (†) stuvning (särsk. konkretare, om resultatet); jfr STUVA, v.2 1. Långa Flack synes wara tienliga för Lastdragare och Couvardie Fartygen som skola föra Master, Spijror och annat långt swårt wärke för Stuagien skull. Rajalin Skiepzb. 4(1730).
2) (numera mindre br.) vid stuvning av last o. d. ombord på fartyg använt fyllnadsmaterial i form av träplankor o. d., stuvning (se STUVA, v.2 1 b). (Inventariekonstapeln) går om Aftonen rundt i kring wid alla stycken och portar samt efterser fängkruten och brandtrören, jämwel krutdurckarne och krut-tunnornes stuage. Siöregl. 1741, 1: B 4 a.(Sv.) stuage .. (fr.) arrimage. Schulthess(1885). 6, 7 och 8 fots (virkes)längder betraktas som stuage och betalas med lägre pris. HantvB. I. 2: 40(1934). 2SvUppslB(1953).
SAOB
