STUFFLA stuf3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. stuffla, stoffla; jfr nor. dial. stuble, styble, styvla; etymologiskt identiskt med STÖVLA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå (osäkert) med korta o. stötiga steg, stulta. Stuffla .. (dvs.) gå klent. WoJ (1891). Jag tog allt och stuffla iväg ditbort en sväng. En är ju nyfiken och vill se fast en är gammal och snart ska dän. Parling NödLust. 232 (1953).
SAOB
