SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STULTA stul3ta2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. stulta; till STULTA, v.]
(vard.) liten flicka (som håller på att lära sig gå o. följaktligen stultar). SAOL (1923). Mor Brita .. hade aldrig bett till .. (någon annan Mariabild), ända sedan hon som liten stulta lärde sig böja knä på kyrkogolvet och säga Ave. Ljungquist NDacke 244 (1927). SvOrdb. (1986).
Spoiler title
Spoiler content