STUMBA stum3ba2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[av t. stumba, av t. dial. l. lt. stumpe, biform till stumpf (se STUMP, sbst.); benämningen beror på de korta fibrerna]
textiltekn. vid schappspinning uppkommet kortfibrigt silkesavfall (använt för framställning av ett slags sämre silke, bourettsilke). 2NF 25: 364 (1916). Silkesblånor, Stumba eller Bourette, som spinnas som florettsilke. Kjellin 959 (1927). BonnierLex. (1966).
SAOB
