SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STUMMA, r. l. f.; anträffat bl. i best. -an.
Etymologi
[i avljudsförh. till STÄMMA, sbst., retention, förstoppning]
(†) hos husdjur: urinstämma. Är Hästen förstoppad eller har Stumman, får han (osv.). Carleson Hush. 184 (1756).
Spoiler title
Spoiler content