SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STUMMEL, sbst.2, n.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) stummel, bullrig fest, svirande; till STUMLA, v.]
(†) oväsen l. stoj l. larm o. d. (Robespierre höll ett tal) som ofta blef afbrutit, icke af handklappning, utan af misznöjets stummel. EP 1792, nr 43, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content